Ö till Ö 2011 Race Report - In Swedish

Äntligen! Men hur började det för oss?


Det var höst 2009 och jag hade ganska nyligen hört talas om en helt galen grej som hette Ö till Ö. Det visade sig vara att vad som i grunden var en kul grej mellan några kompisar. De satt på Utö värdshus och kollade in en servett med motiv av ett sjökort... Ok grabbar, sisten till Sandhamn får betala notan! Kul grej tänkte jag men hur många känner jag som precis som jag just definierar detta som kul? Jag kom bara på en person, en gammal kompis till mig som heter Jonas Larson. Jag ringde Jonas och frågade om han var sugen på en lunch för det var en grej jag skulle vilja prata med honom om.

Vi anmälde oss till loppet 2010 och det visade sig vara början på något som skulle vara i nästan två år! Inför en sådan tävling behöver man förbereda sig så … Steg 1, lära sig simma ok, Steg 2 lära sig simma ordentligt! Vi läste på så gott vi kunde och kollade in filmer, bloggar, bilder från tidigare lopp för att hämta inspiration från tidigare lopp. Några av kraven är att använda sig av en våtdräkt, väska för att få med sig lite annan obligatorisk utrustning som förstaförband, kartfodral osv. Vi tränade på ganska så hårt under hela 2010 och kände oss väl förberedda inför racet 2010! De flesta har bara ett mål med en sådan tävling vilket är att faktiskt ta sig i mål!

6 september 2010, Pang! Starten går och c:a 100 lag från hela världen startade klockan 06:00 på morgonen utanför Seglarhotellet på Sandhamn. Förhållandena kunde knappast vara bättre, c:a 14 grader i vattnet, ingen vind (sjö) och fint väder. Vi kom till den första checkpointen klockan 11:20 och den stänger 12:00…. Nice, vi är med i loppet! Vi kämpar vidare och börjar tappa tid men känner oss ganska så positiva till att vi faktisk ska klara det, vårt enda mål är faktiskt att bara klara loppet. Vi kommer till den näst sista chekpointen klockan 15:45, den stänger 16:00. Från den är det en kort simning och sedan c:a 11 km löpning till sista chekpointen vilken var 2010 vid Ornö kyrka. Hmmm… tänker vi när vi står där på Norra Ornö och ska avverka c:a 11 km löpning på 1 timma, en normal dag är 11 km inga problem men efter 10 h in i racet är 11 km på 1 timma något helt annat. Vi konstaterar att vi behöver hålla ett 5:45 tempo. Vi springer iväg så fort vi kan och konstaterar att de första två kilometrarna tog 12 minuter, vilket helt enkelt betyder att vi inte kommer att klara det! Vi halv joggar/går de 11 km till Ornö kyrka och kommer fram c:a 30 minuter för sent och blir avplockade av banan samt körda med båt till Utö. Min första tanke är att jag aldrig i hela mitt liv någonsin ska träna mer, aldrig mer! En vecka senare känner jag bara hur viktigt detta är då man väl har bestämt sig för att klara något så kan man bara bryta ihop och kämpa vidare! Vi startar nästa direkt med att träna för vi ska fan klara det 2011!

Förberedelserna inför 2011 är ganska så lika som inför 2010 men skillnaden är ju så klart att vi nu vet vad vi själva behöver fokusera på, jag på simning och Jonas på löpning. Vi diskuterar och provar oss fram till vi hittar rätt utrustning för oss. Vi tänker hela tiden Less is More, dvs ett, obligatorisk utrustning och två, nice to have utrustning. Under 2010 hade vi varsin Camel back med 2 liter vätska var vilket visade sig vara ungefär 3,5 liter för mycket. Vi klipper också av våtdräkterna vid låren samt armarna för att underlätta vid löpningarna. Hellre fryser vi i vattnet än får värmeslag på land! En annan taktik är också att minska motståndet i vattnet vilket betyder att vi stoppat allt vi kan innanför våtdräkten. Vi använder oss av varsin liten midjeväska som vi har den obligatoriska utrustningen i samt 3 mindre flaskor med vätska och en del gel.

Vi står ganska långt fram på startlinjen i år... Vi behöver all tid vi kan få gratis :-). Starten går och tempot är högt redan från början! Förra året gick starten i ett 5:30 tempo, nu rusar de flesta iväg i ett 4:00 tempo vilket vi inte har planerat att håll så vi slår av och kör i kanske 4:45 tempo de första 1200 meter ner till den första simningen. Väl där ser vi hur havet ser ut då det blåser 10 m/s… spännande syn för de flesta som hade tänkt simma de första 1700 meterna till andra sidan. Första simningen går helt ok på 44 minuter, hade havet varit lugnt hade vi räknat med att göra den på 35 minuter. Vi är dock ganska så glatt överraskade då vi ligger ganska så långt fram i fältet! Jag känner mig väldigt snurrig och illamående men biter ihop och kämpar vidare. Ner i vattnet igen och då snurrar det ordentligt! Väl på andra sidan släpper yrseln och illamåendet och allt känns genast bättre. Vi kämpar på och märker att vi faktiskt simmar förbi en del lag vilket är nytt för oss. Vi kommer tillslut fram till första längre löpningen och tar där av överdelen av våtdräkten vilket känns skönt. Vi springer på ganska så bra och följer planen genom att grabba tag i bullar, dricka, etc vid vätskestationen och äter under gång. Vi trycker i oss så mycket näring vi vågar och börjar sedan smått jogga vidare.

Tiden flyter ihop och helt plötsligt är vi på Nämdö. När vi väl börjar löpningen på Nämdö säger jag till Jonas… Jag är på väg ner i en svacka nu, ehh.. ok svarar han och springer vidare… Jag känner mig väldigt låg just nu och negativa tankar kryper på en. Tankar som att jag struntar i detta, vad gör jag här? Det är ju inte ens kul utan bara jobbigt! På något sätt kommer vi tillslut fram till första Check pointen klockan 11:01 en timme före utsatt tid! Grymt av oss :-) Vi trycker i oss så mycket vi vågar och jag försöker verkligen att äta så mycket jag kan då jag vet att denna svacka bara är temporär och beror på energibrist. Jag äter en hel del och får ganska så ont i magen men vi kämpar vidare till nästa vattenövergång. Väl framme på andra sidan känns livet faktiskt ganska så bra igen. Vi springer och simmar vidare tills vi kommer fram till den långa 1400 meters simningen mellan Mörtöklobb och Mörtö-Bunsö … 1400 meter i 10-12 m/s där vinden kommer hela vägen från Polen och detta skapar en hel del vågor och vita gäss… spännande tänker jag och vi hoppar i, inget att vänta på bara att ge järnet! På något magiskt vis tar vi oss över på 50 minuter! Jag kan knappt tro att det är sant, vi är över en av mina allra största farhågor och vi ligger hyffsat till tidsmässigt! Framför oss har vi en del skön terräng och den sista längre simningen på 1000 meter. Väl där ser den väldigt skön ut med tanke på vad vi har bakom oss, vi hoppar i och simmar på i maklig takt men som i alla de längre simningarna känns det som vi aldrig ska komma fram men på något underligt sätt är man ändå där på andra sidan till slut.

Jonas in Action

Pontus In Action

Vi kommer fram till Norra delen av Ornö och där väntar 17 km löpning ner till sista Cut Offen. Vi har nu 2 timmar och 40 minuter på oss att ta oss ner till Södra Ornö vilket känns väldigt bra. Vi börjar springa och vi båda börjar känna oss hyffsat slitna nu. Jonas har väldigt ont i sitt ena knä men vi kämpar på och kommer efter c:a 10 km fram till Ornö kyrka, en sträcka som tog oss c:a 1 timme och 20 minuter. Vid den vätskestationen står vi och diskuterar hur snabba vi behöver vara för att avverka de sista 7 km… hmmm… om vi håller 10 min/km i 7 km så blir det… hmmm… tänk tänk… just det 70 min! … Det är ju 1,5 timma! … njaaa…. Säger en av de vid vätskestationen, det blir ju 1 timma och 10 minuter… Låter bra säger vi, det betyder att vi i princip kan gå hela vägen och ändå klara sista Cut Offen. Vi springer vidare tillsammans med ett par andra par som också tar det lugnt. Efter ett tag kommer vi fram till en skog och tiden rinner iväg känns det som eftersom vi inte vet hur långt det är kvar. Jag skriker åt Jonas… tänk inte tänk bara adrenalin för jag är inte lugn för än vi är framme… och där är den, den sista check pointen! Nice!

Väl framme vid sista Cut Offen ser vi att vi hade c:a 15 minuter till godo… Detta betyder att vi faktiskt kommer att klara av loppet om inget vääääldigt konstigt händer fram till mål. Det är en enorm lättnad för oss båda. Nere i vattnet ligger några båtar och tutar, folk kommer med glada heja rop och vi vinkar glatt tillbaka. Vi har 4 öar kvar innan målet och några kortare simningar. Vi glider ner i vattnet igen och simmar på fram till nästa ö. Väl där går vi lugnt och fint vidare till nästa passage. Vattnet där är inte lika lugnt och det blåser en kraftig sidvind samt det är ganska höga vågor. Väl framme på andra sidan får vi kämpa för att komma upp på land, vi väntar på nästa våg som kan skölja upp oss på land. Uppe på land går vi förbi ett lag vars ena deltagare står på alla fyra och verkar må väldigt dåligt, vi frågar ifall läget är under kontroll och de svarar att det är det. Vi ser att de kommer vidare så vi går också vidare. I ett sådant här lopp hjälper man varandra om nöden så kräver!

Vi tar oss framåt tillsammans med ett tjejlag från Storbritannien och småsnackar lite under vägen. Vi ett tillfälle hoppar jag i vatten och slår i båda benen väldigt illa och får frågan ”is it bad or bad bad”? … jag svarar, ohhh, it’s only bad, lets get going . Mina tankar här var om jag bryter ena benet kan jag spjälka det och linka vidare… Målet är ju så nära! Väl framme på Utö möts vi av några glada människor som upplyser om att vi nu är framme på Utö! Helt fantastiskt! Tjejlaget springer vidare medans vi går… de sista 3 km upp till mål kändes ganska så jobbiga då vi nu bara ville komma fram och vila ut en stund. Tillslut når vi fram till den allra sista backen på Utö och där möts vi av Jonas Fru och Dotter. Vi springer (!) upp för den sista backen och fram till mål, vi känner båda en stor glädje att vi har genomfört en av världens tuffaste endagars tävlingar! Vi slutar på plats 40 bland männen. Av 96 startade lag kom 59 i mål, detta betyder att bara 60 % av lagen klarade årets upplaga av Ö till Ö! Vi lovar varandra ALDRIG MER! … två dagar senare pratar vi hur vi skulle kunna bli bättre till nästa år… så mycket för det löftet.
Tack för ett kanon roligt race och vem vet, vi ses kanske igen nästa år på startlinjen men då med ett annat mål än att bara ta sig i mål…

//Pontus Team Diversify – Nr 28